Välkommen till GotlandsMusikens nya blogg! Här kommer jag att berätta om vår verksamhet och det gotländska musiklivet, men också reflektera kring musiken, kulturlivet och samhället i stort. Jag hoppas att du vill följa mina tankar och kanske också utveckla — eller kritisera — mina resonemang i samtal med mig och andra. Jag som skriver heter Helena Wessman och är sedan januari 2024 länsmusikchef för GotlandsMusiken.
Musiken fyller våra liv. Kanske inte riktig för alla, men jag uppfattar att de flesta människor har ett starkt intresse för musik. Väldigt många lyssnar på musik flera timmar varje dag, andra föredrar att själva musicera och ytterligare andra gör både ock.
Det finns forskare som menar att musik och i synnerhet sång finns med oss från allra första början. Eftersom spädbarn är beroende av omsorg för sin överlevnad inleder de snabbt en kommunikation med sina vårdnadshavare. Först med ögon och mimik, men snart också med små ljud som av forskare tolkats som sångfragment. Den ljudliga kommunikationen utvecklas i ett växelspel mellan spädbarn och vårdnadshavare och är avgörande för anknytningen. Den känsla av närhet, i bästa fall symbios, som kommunikationen skapar bär vi med oss hela livet och forskare menar att eftersom känslan bygger på sång har de flesta av oss ett starkt behov av musik.
Andra forskare undersöker hur musiken påverkar oss psykiskt och fysiskt. Många av dem anser det bevisat att musik och andra konstformer ökar vår kreativitet och stärker vår förmåga att hantera svåra dilemman. Forskningstudier kring systematiskt musicerande under skoltid påvisar minskad stress och sänkt konfliktnivå och många av oss som regelbundet går på konsert har som lekmän konstaterat att starka musikupplevelser kan få oss att andas i takt och att vi som kollektiv är varma och vänliga då vi lämnar konsertlokalen.
Men det är inte nödvändigtvis så att man blir snäll av att lyssna till eller framföra musik. Musikens kraft går tyvärr också åt andra hållet. Mycken ondska har förstärkts av hetsande musik. Hemskt nog kan musik användas också för att underblåsa vrede och öka kraften i utövat våld.
Jag vill ändå mena att musikens goda sidor väger tyngst och har därför ägnat hela mitt yrkesliv åt att musicera själv, att gynna andras musicerande och att ge så många som möjligt tillgång till levande musik. Först som professionell musiker och sedan snart trettio år som musikadministratör. Länge efter att jag lämnet musikeryrket tog jag inte en ton, men musiken pockade på och numera musicerar jag ofta och mycket. Och det är jag inte ensam om.
Som återvändare till Gotland efter mer än fyrtio år på fastlandet konstaterar jag att musiken är central för väldigt många gotlänningar. På ön finns oräkneliga band, orkestrar, körer, mindre grupper och enskilda musiker och sångare som musicerar professionellt eller på sin fritid. Ännu fler går regelbundet på konsert, ofta med en påfallande öppenhet för olika genrer, och ett stort antal personer gör betydande insatser som arrangörer av konserter, festivaler och spelträffar.
Mitt i detta rika musikliv verkar GotlandsMusiken med 14 musiker och vårt lilla kansli. Musikerna är i grunden indelade i tre ensembler — Gotland Brass, Gotland Jazztrio och Gotlands Blåsarkvintett — och sammanstrålar emellanåt i GotlandsMusikens Orkester, där alla är med och i Gotland Big Band, som förstärks med musiker utifrån. Våra musiker genomför också uppdrag åt Försvarmusiken och medverkar i Gotlands Sinfonietta, där drivna amatörmusiker musikelever möter proffs.
På GotlandsMusikens kansli arbetar sex personer, vilka delar på 4,6 årsverken: Kanslisten Marie Larsson, ekonomen Therese Wahlgren, barn- och ungaproducenten Vera Kebbe, vikarierande marknadsföraren Anna Nahlin, ljudteknikern och vaktmästaren Magnus Jonsson samt undertecknad.
Hälften av våra musiker har administrativa uppdrag som producenter för de mindre ensemblerna, orkestern, storbandet och sinfonietta samt för vårt samarbete med Gotlands Tonsättarskola. Därmed skapas GotlandsMusikens verksamhet av musikerna själva i samverkan med barn- och ungaproducenten och mig som länsmusikchef. En god och effektiv ordning som enligt musikerna bidrar till den påtagliga arbetsglädje som råder inom organisationen.
GotlandsMusiken är en av 23 regionala musikorganisationer i Sverige, vilka tillsammans producerar 13 000 konserter och programpunkter och når cirka två miljoner besökare per år. År 2023 uppgick GotlandsMusikens del av detta till 377 konserter och pedagogiska aktiviteter och 30 578 konsertbesök och deltagartillfällen. Antalet gotlänningar uppgick samma år till 61 029 personer.
GotlandsMusikens verksamhet finansieras inom ramen för Kultursamverkansmodellen, där statliga medel fördelas till regionerna som i sin tur fördelar dessa vidare till regionala kulturverksamheter i respektive region. De statliga anslagen fördelas med utgångspunkt i regionala kulturplaner, som också ligger till grund för hur mycket egna medel regionerna lägger på kultur.
För GotlandsMusikens del väger den statliga och regionala finansieringen nästan jämnt, med en liten övervikt för de statliga medlen. Den statliga övervikten ger anledning till extra oro då regeringen nu beslutat att minska stödet till den regionala kulturen med 20 miljoner, ca en miljon per region. Alla vi som bor på ön vet att Region Gotland kommer att ha svårt att kompensera för bortfallet.
Den statliga neddragningen inom Kultursamverkansmodellen ska ses i ljuset av de senaste årens hisnande inflation där kostnaderna för lokaler, transporter och löner har ökat långt mer än de offentliga medlen. Hur hårt GotlandsMusiken och andra kulturinstitutioner än arbetar för att öka produktionsintäkterna och söka stöd från annat håll, har det på senare år blivit betydligt mindre pengar att producera för.
I sammanhanget är det viktigt att påminna om att staten också drastiskt minskar bidragen till studieförbunden; en stegvis nedräkning under tre år med nästan 30 procent. Detta slår hårt både mot ideella arrangörsföreningar som fått ekonomisk stöd till artistgager och mot de individer som genom studieförbunden fått möjlighet att själva skapa kultur.
Risken är överhängande att statens dubbla neddragningar — gällande studieförbunden och Kultursamverkansmodellen — leder till ett kraftigt minskat kulturutbud i hela landet. Det är helt fel väg att gå. Vi lever i en orolig tid och behöver mer än någonsin den kraft och kreativitet som konstnärliga upplevelser skänker.
Helena Wessman, den 24 september 2024
