Bild på när Dag Franzén pratar med en mikrofon i handen

Att driva en regional musikinstitution är int’ bar’ å spel.

Landets 22 regionala musikinstitutioner liksom bl. a Länsteatrar och Länsmuseer ligger inom den statliga Samverkansmodellen, där staten ger anslag till en del under förutsättning att respektive region/län betalar för sin (generellt ökande) del av totalkostnaden. Målet är att de regionala kulturinstitutionerna ska uppfylla sina respektive delar av de nationella kulturpolitiska målen: att erbjuda professionella upplevelser och kulturell delaktighet för vem du än är och var du än råkar bo i vårt avlånga land.

Den fortsatta instrumentaliseringen av kulturlivet är en faktor vi kulturinstitutioner måste ta i beaktande. I GMs fall, med såväl statliga som regionala verksamhetsanslag, är det då alltså inte tillräckligt att spela musik för musikens egens skull, utan musiken och verksamheten ska beakta en rad andra samhällsprioriterade faktorer.
I Statens regleringsbrev till Kulturrådet för 2017 nämns t ex hbtq-perspektivet, sociala, ekonomiska och miljömässiga dimensioner (Agenda 2030), konstnärers medverkan och utställningar (MU-avtalet), kultur till fler, jämställd repertoar, skydd och främjande av mångfalden, yttrandefrihet och demokratisering – och mängder av statistikinlämnande.
I Region Gotlands Kulturplan 2017-20 uppmanas de regionala kulturinstitutionerna att, i tillägg till ovan, även vara möjliggörare för andra lokala aktörer, civilsamhälle (amatörer och föreningar) och professionell frilans, kultur för barn och unga + unga vuxna, marknadsföring, främjande, kartläggning, mötesplatser, försörjningsmöjligheter, arrangörs- och producentskap, interkulturalitet och skapa tillgänglighet, digitalisering och förutsättningar för kulturella och kreativa näringar. Och… javisst ja, vi ska också spela musik på hög kvalitativ nivå!